Så kul match - trots förlust med 2-6!

Kändes häftigt redan när spelarna var ute och värmde upp inför matchstarten. Har en liten mobilvideo som jag ska lägga upp här.

När det blev dags för intro spelades någon tråkig rocklåt - har glömt vilken. Stod mest och väntade på "Den sköld du klär" och den fick jag ju vänta på... Varför i hela fridens namn spelade man inte den? Av hänsyn till amerikanarna? Nej, ge er nu, arrangörer! Det är ju givet att vi ska visa upp vår fina stämning och vackra introlåt! Jag blev riktigt arg där jag stod.

Spelarna gled sedan in på isen till tråkig musik och ingen häftig ljusmaskin var igång vad jag kunde se. Trist!!

Nåväl, line up:en var speciell! Först Detroit-spelarna där bara målvakten Howard var utlänning. Resten var svenskar.
Häftigt att höra speakern säga: Lidström, Kronwall, Franzén, Zetterberg, Holmström!!

Andro Michel började i FBK-kassen och hans gest när hans namn ropades upp var cooool! Heja Andro!

---------

När spelet satte igång var FBK det piggaste laget och med lite mer effektivitet hade det ploppat in 2-3 puckar. Men tyvärr. Detroit kom allt eftersom och deras spel var en riktig njutning emellanåt.

Syntes klart och tydligt skillnaden i det distinkta passningsspelet och direktionen mot mål så snart de fick pucken i anfallszon. Hoppas någon i Färjestad tog till sig lektionen.

Vi kunde snabbt konstatera att skillnaden låg framförallt i puckkontrollen och att "dra åt sig" förlupna puckar.

Ja, det var verkligen sååå roligt att se dessa fantastiska idrottsmän in action. Även om de inte körde för fullt så syntes potentialen låg väg.

Kåberg och Johansson tyckte jag var bäst i FBK. Kåberg med sitt eviga slit ger verkligen den sanna bilden av devisen "hårt arbete, stort hjärta". Ingen fysisk hockey,dock. Alla var väl rädda för skador, kanske...

Johan Gustafsson, 17 år, klev in i 3:e perioden och gjorde en kanonräddning en bit in i perioden. Fick stående ovationer och måste ha fått rysningar i hela kroppen, grabben. Det lever han nog på länge.

Efter matchen var det stora kram- och pusskalaset mellan vissa spelare. Såg att Lidas var framme och kramade just Gustafsson och sa säkert några berömmande ord. Så lite från Lidström betyder säkert sååå mycket för Gustafsson. Bra gjort, NL!

Zäta blev utnämnd till Detroits bäste spelare och när han gled för att hämta priset blev han ensam på isen. Hela publiken - eller den stora massa som var kvar - stod upp och applåderade honom. Måste ha varit en häftig känsla att bli mottagen eller snarare hyllad av motståndarfansen på detta sätt.

Ja, det här var verkligen en match att minnas!! Towe har tagit sådär en 400 bilder som kommer att läggas ut sedan. Länk kommer vad det lider.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0